tisdag 15 februari 2011

Tiden rinner alltid ifatt dig!

Första gången jag flytta hemifrån trodde jag ju då inte att jag skulle flytta till en helt nya stad som jag inte visste något om och inte kände en kotte här. Man lever bara 1 gång här i livet och då är det väl bara att köra. 1 år blir till 3 år. Och jag som var så mamma & pappa kär, dom bästa varelserna är kvar i Västerås och det går inte att beskriva hur ont det gjorde när jag lämna dom där hemma.
Jag vet att har jag väl bestämt mig för något så kommer det att gå till slut, visst det kanske tar ett tag men till slut så lyckas jag och det vet jag med egen erfarenhet.

Det är som ett litet tomrum som jag var med om när jag miste en (vän) varelse med namnet "Lakritz" som var en väldigt stor betydelse i mitt liv. När man vart med sen dom små liven är valpar och byggt upp ett förtroende för varann så sätter det sig i en. Så som jag kände då känns det lite som nu även fast jag vet att när jag åker hem så får jag träffa dom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar